kina tillsammans med oss alla i väst håller på att förstöra världen.
redigering
jag läser till min förvåning att regeringen tänker slopa bistånd till Kina och Vietnam.
Jag skulle vilja ge ett bistånd till dessa länder via de svenska företagare som etablerar sig och tillverkar produkter i dessa länder. Och se till att tillverkningen är etisk, och miljöanpassad.
OM regeringen tänker i de här banorna så skulle det bli en mer effektiv biståndsgivning.
För övrigt tycker jag att vi ska bojkotta olympiska spelen i kina.
söndag, augusti 26, 2007
fredag, augusti 17, 2007
jeans och miljön
Jag läser om jeans och de framgångsrika jeansmärken som kommer från Sverige i samband med Stockholms modevecka. Jag undrar hur deras inverkan på miljön är?
Vi lever i en slit och släng kultur. Det är svårt att värja sig för att man inte ska framstå som en komplett galning. Jag är en av många som handlar på HM så jag är verkligen inte ett bra exempel. Jag försöker leva energisnålt, äter i stort sett bara närodlat, jag har komposterat i åratal, jag använder bara biologiskt nedbrytningsbara rengöringsmedel. Jag har ingen biogas bil, min vespa går på bensin. Men min värsta miljöbovsinsats är att jag är designer och driver ett eget varumärke av produkter. Hur jag än bär mig åt, hur miljövänliga de än är så kommer jag tyvärr alltid att tulla på miljön, mer än alla andra för att jag tillverkar!
Vi lever i en slit och släng kultur. Det är svårt att värja sig för att man inte ska framstå som en komplett galning. Jag är en av många som handlar på HM så jag är verkligen inte ett bra exempel. Jag försöker leva energisnålt, äter i stort sett bara närodlat, jag har komposterat i åratal, jag använder bara biologiskt nedbrytningsbara rengöringsmedel. Jag har ingen biogas bil, min vespa går på bensin. Men min värsta miljöbovsinsats är att jag är designer och driver ett eget varumärke av produkter. Hur jag än bär mig åt, hur miljövänliga de än är så kommer jag tyvärr alltid att tulla på miljön, mer än alla andra för att jag tillverkar!
tisdag, augusti 14, 2007
fredag, augusti 03, 2007
knäreds kyckling
Jag hade igår en uppfattning om att knäreds kyckling skulle hålla högre kvalitet än t.ex. kronfågel eller guldfågel. Det har visat sig att så inte är fallet.
Hur många gånger har du läst kyckling från Knäred på en meny. Smaka på ordet, en ursprungsmärkt kyckling från en liten ort i södra Sverige - det låter bra. Det låter som en liten uppfödare och att kycklingarna skulle må väl, ha det bra och bli kliade i nacken varje morgon. Det är min uppfattning det är fågelveterinären på Statens Medicinska Anstalts uppfattning, det är nog en uppfattning som många har. Knäred, det är väl en bättre kyckling...?
I bristen på färska kycklingar hos våra handlare så hittade jag en knäreds kyckling i kyldisken på Ica. Det har varit mycket abborre, gädda och quinoa den sista tiden så det skulle vara gott med någon annan proteinkälla.
Jag äter kött. Det är svårt att hitta kött som är kravmärkt - det som än så länge är kvalitets stämpel nummer ett i Sverige. KRAV ett kvitto på ekologiska och etiska, odlare, uppfödare och handlare. OM köttet är kravmärkt så är det i regel en entrecote uppskuren i tunna slarviga skivor från scan eller lite lamm från Scan Gourmet men det finns nästan aldrig i disken. Jag skulle kunna ta bilen ock åka runt till någon gårdsbutik men det betyder att jag måste handla ett halvt djur som i regel är fryst för att själv stoppa det i en frys som jag inte äger. Så det går inte. Det är min begränsning En begränsning som är tydlig i ett Sverige där det finns efterfrågan på KRAV produkter och inte tillräckligt stor produktion. OM man som jag just nu befinner sig på landsorten så är utbudet ännu mer begränsat och ibland obefintligt.
När jag i går kom hem och öppnade min förpackade kyckling så kände jag hur tårarna trängde upp i mina ögon. Det här är ju en kyckling som är skadad. En kyckling som har levt ett liv i sitt eget träck och fått brännskador på hasorna. Vad är detta för lurendrejeri. Hur har den här kycklingen passerat alla kontroller. Skadan är inte den värsta brännskadan jag har sett. Men den är tillräcklig. Den är där. Och betyder att den här kycklingen har levt ett liv som jag aldrig skulle godkänna. Den värsta typen av brännskador kommer när kycklingarnas kroppar (bröst) växer alldeles för snabbt. Kroppen blir för tung och de två ben som kycklingen står på är för veka för att bära upp den onormala tyngden kroppen får. Kycklingens miljö är ett rum där det finns många andra kycklingar. De äter, dricker, kacklar och bajsar på en yta som är begränsad. Jag vet inte hur ofta uppfödarna gör rent i deras kycklingrum, men i det här fallet så verkar det inte ha varit speciellt ofta. Jag har en kyckling framför mig som har tydliga brännskador på sina hasor. Brännskador som självklart måste ha gjort ont att få.
OM jag hade bott i frankrike eller italien. Då hade jag handlat kyckling hos min lokale slaktare eller i en saluhall. Jag hade kunnat se djurets fötter, och ben. Jag hade kunnat ta ett beslut är detta ett hälsosamt djur eller inte? Min Knäredskyckling den har avhuggna fötter (som alla kycklingar och tuppar i Sverige) leden ovanför foten finns kvar, där på den leden finns dessa mörka brännmärken.
Jag har ringt till Ica butiken. De vet för lite. Jag har ringt till deras grossist som är en vilt och fågel specialist, det vet inget heller. De hänvisar till slakteriet Knäredskyckling AB. Jag har inte ringt dem. För jag hoppas att alla som levererar till Knäredskyckling får ett oanmält besök av en journalist eller en inspektör för att hänga ut dem i media.
Jag är kanske hård. Det kanske är en engångsföreteelse. MEN varför tillåter inte de som är anslutna till Svensk fågel besök av t.ex. djurens vänner? Något är fel.
Jag skäms. Jag skäms för att Sverige har ett rykte om sig att ha oförskämt bra kyckling. Det visar sig att så inte är fallet.
Var är du kycklinguppfödare som kliar dina kycklingar i nacken varje morgon. Var är du?
Hur många gånger har du läst kyckling från Knäred på en meny. Smaka på ordet, en ursprungsmärkt kyckling från en liten ort i södra Sverige - det låter bra. Det låter som en liten uppfödare och att kycklingarna skulle må väl, ha det bra och bli kliade i nacken varje morgon. Det är min uppfattning det är fågelveterinären på Statens Medicinska Anstalts uppfattning, det är nog en uppfattning som många har. Knäred, det är väl en bättre kyckling...?
I bristen på färska kycklingar hos våra handlare så hittade jag en knäreds kyckling i kyldisken på Ica. Det har varit mycket abborre, gädda och quinoa den sista tiden så det skulle vara gott med någon annan proteinkälla.
Jag äter kött. Det är svårt att hitta kött som är kravmärkt - det som än så länge är kvalitets stämpel nummer ett i Sverige. KRAV ett kvitto på ekologiska och etiska, odlare, uppfödare och handlare. OM köttet är kravmärkt så är det i regel en entrecote uppskuren i tunna slarviga skivor från scan eller lite lamm från Scan Gourmet men det finns nästan aldrig i disken. Jag skulle kunna ta bilen ock åka runt till någon gårdsbutik men det betyder att jag måste handla ett halvt djur som i regel är fryst för att själv stoppa det i en frys som jag inte äger. Så det går inte. Det är min begränsning En begränsning som är tydlig i ett Sverige där det finns efterfrågan på KRAV produkter och inte tillräckligt stor produktion. OM man som jag just nu befinner sig på landsorten så är utbudet ännu mer begränsat och ibland obefintligt.
När jag i går kom hem och öppnade min förpackade kyckling så kände jag hur tårarna trängde upp i mina ögon. Det här är ju en kyckling som är skadad. En kyckling som har levt ett liv i sitt eget träck och fått brännskador på hasorna. Vad är detta för lurendrejeri. Hur har den här kycklingen passerat alla kontroller. Skadan är inte den värsta brännskadan jag har sett. Men den är tillräcklig. Den är där. Och betyder att den här kycklingen har levt ett liv som jag aldrig skulle godkänna. Den värsta typen av brännskador kommer när kycklingarnas kroppar (bröst) växer alldeles för snabbt. Kroppen blir för tung och de två ben som kycklingen står på är för veka för att bära upp den onormala tyngden kroppen får. Kycklingens miljö är ett rum där det finns många andra kycklingar. De äter, dricker, kacklar och bajsar på en yta som är begränsad. Jag vet inte hur ofta uppfödarna gör rent i deras kycklingrum, men i det här fallet så verkar det inte ha varit speciellt ofta. Jag har en kyckling framför mig som har tydliga brännskador på sina hasor. Brännskador som självklart måste ha gjort ont att få.
OM jag hade bott i frankrike eller italien. Då hade jag handlat kyckling hos min lokale slaktare eller i en saluhall. Jag hade kunnat se djurets fötter, och ben. Jag hade kunnat ta ett beslut är detta ett hälsosamt djur eller inte? Min Knäredskyckling den har avhuggna fötter (som alla kycklingar och tuppar i Sverige) leden ovanför foten finns kvar, där på den leden finns dessa mörka brännmärken.
Jag har ringt till Ica butiken. De vet för lite. Jag har ringt till deras grossist som är en vilt och fågel specialist, det vet inget heller. De hänvisar till slakteriet Knäredskyckling AB. Jag har inte ringt dem. För jag hoppas att alla som levererar till Knäredskyckling får ett oanmält besök av en journalist eller en inspektör för att hänga ut dem i media.
Jag är kanske hård. Det kanske är en engångsföreteelse. MEN varför tillåter inte de som är anslutna till Svensk fågel besök av t.ex. djurens vänner? Något är fel.
Jag skäms. Jag skäms för att Sverige har ett rykte om sig att ha oförskämt bra kyckling. Det visar sig att så inte är fallet.
Var är du kycklinguppfödare som kliar dina kycklingar i nacken varje morgon. Var är du?
lördag, juli 28, 2007
dricksvatten en vardagslyx som inte bör slösas
vi i Sverige har vardagslyxen att kunna vrida på en kran och få dricksvatten. den vardagslyxen är inte alla förunnat. Något som vi "tar för givet".
Jag hälsade på en väninna i Stockholm. Hon är en "naturmänniska" älskar att plocka både svampar och andra växter i det vilda. Hon är otroligt kunnig inom området eftersom naturen har varit en lika självklar del av hennes liv som staden. Hon köper en del ekologiska produkter och är mer än allmänt "grön" i sin attityd. Men när jag påpekade att hon kanske skulle stänga av kranen i badrummer, som runnit i cirka fem minuter medan hon borstade tänderna gick ut i köket och gjorde lite andra saker under tiden, av miljöskäl, så sa hon att vatten finns det gott om i Sverige.
Jaha tänkte jag och kommenterade det inte vidare. Det kändes som om att det inte riktigt var någon idé att starta en argumentation.
Ja vi har kanske gott om vatten i Sverige, speciellt om man jämför med många andra regioner i världen. Vårt vatten är dessutom rent och ofta väldigt gott. Det går att dricka i hela Sverige - vad jag vet och det är verkligen en vardagslyx.
Bara för att vi kan göra det innebär inte det att vi har rätt att slösa på vattnet. Det är helt enkelt oansvarigt.
När jag bor eller passerar andra länder blir detta tydligt. Vårt resursslöseri i Sverige, men samtidigt också min sparsamhet. Sparsamheten blev tydlig när det lokala vattenbolaget kommenterar att den vattenmängd som vi förbrukade var långt under medel för ett hushåll där vi bor. Då insåg jag att trots att jag använder diskmaskin, tvättmaskin, duschar lite längre osv så förbrukar jag mindre vatten än de flesta. Och det är inte bara mindre utan väldigt mycket mindre. Jag undrar vad gör alla andra? Diskar det under rinnande vatten, tvättar bilen en gång om dagen, vattnar gräsmattan, eller låter de helt enkelt kranen bara rinna utan att tänka sig för? Det enda jag är helt säker på att de inte gör, det är att inte dricker sitt kranvatten, för dricksvatten köper de på flaska! Trots att det just i den här staden faktiskt går att dricka vattnet. Till skillnad från vissa delar i t.ex. EU staden Bryssel där vattnet är otjänligt.
Jag har två vänner som har arbetat med ett eget biståndsprojekt i Kenya. Projektet var att lära befolkningen i byarna att bygga tak för att samla upp vatten som sedan skulle rinna ner i en kruka och där renas för att bli dricksvatten. Det här var ett lyckat projekt det fungerade och kostade inte mycket att genomföra. Nu drivs projektet av inhemsk kraft och det är så ett biståndsprojekt ska fungera. När mina vänner var hemma i Sverige så passade vi på att träffas. Det blev en sen middag mycket vin och det var väldigt trevlig. Vi delade en taxi hem. Klockan var väl ca fem på natten och det började bli ljust ute. Städpatrullen på stan hade vaknat och det stora artilleriet av städbilar rullade framför vår taxi. Då frågar en av mina vänner "använder de dricksvatten för att städa av gatorna?". Jag tittade på henne och sa att "jag vet inte, men jag tror det".
Jag tror att det var det här tillfället för ca 17 år sedan som omvände mig från att bli ouppmärksam på min vattenkonsumtion till till att bli "sparsam". En självklar fråga som fler borde ställa sig för att förändra sitt beteende mönster används dricksvatten för att städa gatorna?
PS för övrigt så förbrukar en modern tvätt och diskmaskin enligt undersökningar mindre mängd energi än handdisk och handtvätt för samma mängd tvättat eller diskat gods.
redigerad kommentar.
pga den långsamma starten i Sverige vad det gäller den här debatten så hoppas jag innerligt att någon läser denna artikel - det är aldrig för sent! Och låt det gärna var en trend...
Jag hälsade på en väninna i Stockholm. Hon är en "naturmänniska" älskar att plocka både svampar och andra växter i det vilda. Hon är otroligt kunnig inom området eftersom naturen har varit en lika självklar del av hennes liv som staden. Hon köper en del ekologiska produkter och är mer än allmänt "grön" i sin attityd. Men när jag påpekade att hon kanske skulle stänga av kranen i badrummer, som runnit i cirka fem minuter medan hon borstade tänderna gick ut i köket och gjorde lite andra saker under tiden, av miljöskäl, så sa hon att vatten finns det gott om i Sverige.
Jaha tänkte jag och kommenterade det inte vidare. Det kändes som om att det inte riktigt var någon idé att starta en argumentation.
Ja vi har kanske gott om vatten i Sverige, speciellt om man jämför med många andra regioner i världen. Vårt vatten är dessutom rent och ofta väldigt gott. Det går att dricka i hela Sverige - vad jag vet och det är verkligen en vardagslyx.
Bara för att vi kan göra det innebär inte det att vi har rätt att slösa på vattnet. Det är helt enkelt oansvarigt.
När jag bor eller passerar andra länder blir detta tydligt. Vårt resursslöseri i Sverige, men samtidigt också min sparsamhet. Sparsamheten blev tydlig när det lokala vattenbolaget kommenterar att den vattenmängd som vi förbrukade var långt under medel för ett hushåll där vi bor. Då insåg jag att trots att jag använder diskmaskin, tvättmaskin, duschar lite längre osv så förbrukar jag mindre vatten än de flesta. Och det är inte bara mindre utan väldigt mycket mindre. Jag undrar vad gör alla andra? Diskar det under rinnande vatten, tvättar bilen en gång om dagen, vattnar gräsmattan, eller låter de helt enkelt kranen bara rinna utan att tänka sig för? Det enda jag är helt säker på att de inte gör, det är att inte dricker sitt kranvatten, för dricksvatten köper de på flaska! Trots att det just i den här staden faktiskt går att dricka vattnet. Till skillnad från vissa delar i t.ex. EU staden Bryssel där vattnet är otjänligt.
Jag har två vänner som har arbetat med ett eget biståndsprojekt i Kenya. Projektet var att lära befolkningen i byarna att bygga tak för att samla upp vatten som sedan skulle rinna ner i en kruka och där renas för att bli dricksvatten. Det här var ett lyckat projekt det fungerade och kostade inte mycket att genomföra. Nu drivs projektet av inhemsk kraft och det är så ett biståndsprojekt ska fungera. När mina vänner var hemma i Sverige så passade vi på att träffas. Det blev en sen middag mycket vin och det var väldigt trevlig. Vi delade en taxi hem. Klockan var väl ca fem på natten och det började bli ljust ute. Städpatrullen på stan hade vaknat och det stora artilleriet av städbilar rullade framför vår taxi. Då frågar en av mina vänner "använder de dricksvatten för att städa av gatorna?". Jag tittade på henne och sa att "jag vet inte, men jag tror det".
Jag tror att det var det här tillfället för ca 17 år sedan som omvände mig från att bli ouppmärksam på min vattenkonsumtion till till att bli "sparsam". En självklar fråga som fler borde ställa sig för att förändra sitt beteende mönster används dricksvatten för att städa gatorna?
PS för övrigt så förbrukar en modern tvätt och diskmaskin enligt undersökningar mindre mängd energi än handdisk och handtvätt för samma mängd tvättat eller diskat gods.
redigerad kommentar.
pga den långsamma starten i Sverige vad det gäller den här debatten så hoppas jag innerligt att någon läser denna artikel - det är aldrig för sent! Och låt det gärna var en trend...
fredag, juli 27, 2007
kött ökar utsläpp
Äntligen har det kommit en vetenskaplig undersökning på detta tema.
Jag saknar dock fiskvinkeln.
Men undersökningen är ju japansk så det är kanske inte så konstigt. Japanerna är ju de som faktiskt direkt och indirekt bidrar till att vissa fiskar t.ex. blue fin tuna knappt finns längre. Och om en fiskare har turen att fånga en och på vägen troligtvis även fångat en massa andra fiskar för att få tag på denna "money maker" så åker tonfisken direkt till den berömda fiskmarknaden i Tokyo eftersom den där betingar ett sådant högt kilopris att fiskaren blir rik på kuppen. Jag skyller inte på fiskaren jag skyller på efterfrågan och jakten på åtråvärda råvaror som håller på att ta slut. Som har haft ett minskat bestånd, vetenskapligt bevisat, sedan 70-talet.
Det borde för länge sedan vara obligatorisk förbud att fiska vissa fiskar att odla fisk.
Samt förbud på att missköta kor grisar och höns bara för att tjäna pengar.
Jag själv lever inte som jag lär. I denna vecka har jag köpt åtta makrillar som har varit väldigt små, som sardiner. Det ringer en klocka inom mig att det är fel. Varför inte låta makrillen växa? MEN i valet mellan hajfilé, tonfisk, odlad röding och odlad forell så väljer ändå makrillen...
Jag saknar dock fiskvinkeln.
Men undersökningen är ju japansk så det är kanske inte så konstigt. Japanerna är ju de som faktiskt direkt och indirekt bidrar till att vissa fiskar t.ex. blue fin tuna knappt finns längre. Och om en fiskare har turen att fånga en och på vägen troligtvis även fångat en massa andra fiskar för att få tag på denna "money maker" så åker tonfisken direkt till den berömda fiskmarknaden i Tokyo eftersom den där betingar ett sådant högt kilopris att fiskaren blir rik på kuppen. Jag skyller inte på fiskaren jag skyller på efterfrågan och jakten på åtråvärda råvaror som håller på att ta slut. Som har haft ett minskat bestånd, vetenskapligt bevisat, sedan 70-talet.
Det borde för länge sedan vara obligatorisk förbud att fiska vissa fiskar att odla fisk.
Samt förbud på att missköta kor grisar och höns bara för att tjäna pengar.
Jag själv lever inte som jag lär. I denna vecka har jag köpt åtta makrillar som har varit väldigt små, som sardiner. Det ringer en klocka inom mig att det är fel. Varför inte låta makrillen växa? MEN i valet mellan hajfilé, tonfisk, odlad röding och odlad forell så väljer ändå makrillen...
onsdag, juli 18, 2007
abborre - igen
jag har tagit lite semester från mitt bloggande. Det går ju inte att sitta klistrad framför sin dator när solen skiner och trädgården måste rensas. Det är sommar. Vänner kommer och hälsar på och njuter av hav sol och mat.
Vi äter fisk. Nu har antalet fiskar som jag kan köpa reducerats till några få. Igår varmrökte jag abborre. Det är en fantastisk tillagningsmetod. Fisken får en ljuvlig smak. Abborren som dessutom är otroligt tidskrävande att fjälla passar bra att röka. Det pansaraktiga skinnet skalas av och innanför finns det ljuvliga fuktiga fiskköttet med smak av rök. Till fisken smörstekta kantareller på kavring och en färskpotatiskross med överdrivet mycket gräslök.
försvinnande gott.
Vi äter fisk. Nu har antalet fiskar som jag kan köpa reducerats till några få. Igår varmrökte jag abborre. Det är en fantastisk tillagningsmetod. Fisken får en ljuvlig smak. Abborren som dessutom är otroligt tidskrävande att fjälla passar bra att röka. Det pansaraktiga skinnet skalas av och innanför finns det ljuvliga fuktiga fiskköttet med smak av rök. Till fisken smörstekta kantareller på kavring och en färskpotatiskross med överdrivet mycket gräslök.
försvinnande gott.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)